Monday, 03 August, 2026г.
russian english deutsch french spanish portuguese czech greek georgian chinese japanese korean indonesian turkish thai uzbek

пример: покупка автомобиля в Запорожье

 

Anna-Lena Löfgren - Lyckliga Gatan (1967)

Anna-Lena Löfgren - Lyckliga Gatan (1967)У вашего броузера проблема в совместимости с HTML5
Minnena kommer så ofta till mig nu är allt borta jag fattar det ej. Borta är huset där murgrönan klängde borta är grinden där vi stod och hängde. Lyckliga gata du som varje dag hörde vårt glam en gång fanns rosor här, där nu en stad fort växer fram. Lyckliga gatan du finns inte mer, Du har försvunnit med hela kvarter Tystnat har leken, tystnat har sången Högt över marken svävar betongen När jag kom åter var allt så förändrat trampat och skövlat, fördärvat och skändat Skall mellan dessa höga hus en dag, stiga en sång Lika förunderlig och skön som den vi hört en gång Ja, allt är borta, det är bara så! Ändå så vill jag nog inte förstå, att min idyll som ju alla vill glömma, nu är en dröm som jag en gång fått drömma. Allting är borta, huset och linden och mina vänner skingrats för vinden. Lyckliga gata det är tiden som här dragit fram. Du fått ge vika nu för asfalt och för makadam Questo ragazzo della via Gluck, si divertiva a giocare con me, ma un giorno disse, vado in città, e lo diceva mentre piangeva, io gli domando amico, non sei contento? Vai finalmente a stare in città. Là troverai le cose che non hai avuto qui, potrai lavarti in casa senza andar giù nel cortile! Immer am Sonntag, da klingelt's bei mir, mit ein paar Blumen stehst du vor der Tür. Sechs lange Tage musst ich Dich vermissen, nun bin ich glücklich, Dich endlich zu küssen. Immer am Sonntag ist das Glück bei mir, denn da kommst du. Immer am Sonntag sage ich zu dir: Bleib doch bei mir. Each day I'd wake up and look at the sky think of the meadows where I used to lie then I'd remember all of that's gone you're in the city, you better push on get what you came for, before it's too late get what you came for, the meadows can wait. Quand je me tourne vers mes souvenirs, je revois la maison où j'ai grandi. Il me revient des tas de choses: je vois des roses dans un jardin. Là où vivaient des arbres, maintenant la ville est là, et la maison, les fleurs que j'aimais tant, n'existent plus. Ils savaient rire, tous mes amis, ils savaient si bien partager mes jeux, mais tout doit finir pourtant dans la vie, et j'ai dû partir, les larmes aux yeux. Mes amis me demandaient: "Pourquoi pleurer?" et "Couvrir le monde vaut mieux que rester. Tu trouveras toutes les choses qu'ici on ne voit pas, toute une ville qui s'endort la nuit dans la lumière." Quand j'ai quitté ce coin de mon enfance, je savais déjà que j'y laissais mon cœur. Tous mes amis, oui, enviaient ma chance, mais moi, je pense encore à leur bonheur., à l'insouciance qui les faisait rire, et il me semble que je m'entends leur dire: "Je reviendrai un jour, un beau matin parmi vos rires, oui, je prendrai un jour le premier train du souvenir." La temps a passé et me revoilà cherchant en vain la maison que j'aimais. Où sont les pierres et où sont les roses, toutes les choses auxquelles je tenais? D'elles et de mes amis plus une trace, d'autres gens, d'autres maisons ont volé leurs places. Là où vivaient des arbres, maintenant la ville est là, et la maison , où est-elle, la maison où j'ai grandi? Je ne sais pas où est ma maison, la maison où j'ai grandi. Où est ma maison?
Мой аккаунт