Sylvian joululaulu

Alhaalta löytyy sanat. Sylvian joululaulu: Ja niin joulu joutui jo taas Pohjolaan, joulu joutui jo rintoihinkin. Ja kuuset ne kirkkaasti luo loistoaan jo pirtteihin pienoisihin. Mutt' ylhäällä orressa vielä on vain se häkki, mi sulkee mun sirkuttajain, ja vaiennut vaikerrus on vankilan; oi murheita muistaa ken vois laulajan. Miss' sypressit tuksuu nyt talvellakin, istun oksalla uljaimman puun, miss' siintääpi veet, viini on vaahtovin ja sää aina kuin toukokuun. Ja Etnanpa kaukaa mä kauniina nään, ah, tää kaikki hurmaa ja huumaapi pään, ja laulelmat lempeesti lehdoissa soi, sen runsaammat riemut ken kertoilla voi! Sä tähdistä kirkkain, nyt loisteesi luo sinne Suomeeni kaukaisehen! Ja sitten kun sammuu sun tuikkesi tuo, sa siunaa se maa muistojen! Sen vertaista toista en mistään ma saa, on armain ja kallein mull' ain Suomenmaa! Ja kiitosta sen laulu soi Sylvian ja soi aina lauluista sointuisimman. Sylvias visa: Och nu är det jul i min äskade Nord, är det jul i vårt hjärta också? Och ljusen de brinnapå rågade bord, och barnen i väntan stå. Där borta i taket, där hänger han än, den bur, som har fångat min trognaste vän, och sången har tystnat i fängelseborg, o, vem har ett hjärta för sångarens sorg.? Jag bor i de eviga vårarnas land, där de glödade druvorna gro. Cypresserna dofta vid havets strand, där har jag mitt ensliga bo. Det flammande Etna, det gnistrar så skönt, och luften är vårlig och gräset är grönt, orangernas ånga ur skogarna går, och ljuv mandolinen som kärlek slår. Och stråla, du klaraste stärna i skyn, blicka ned på min älskade Nord! Och när du går bort under himmelens bryn, välsigna min fäderejord! I blommande vårar på gyllene strand, var finnes ett land som mitt fädernesland? För dig vill jag sjunga om kärlek och vår så länge din Sylvias hjärta slår. Sylvia´s Christmas song Sylvia's christmas song: Now Christmas did come to the north country here; Christmas came to the snow covered strand. Now candles are burning and shedding good cheer Across all the broad, far flung land. But hanging on high from the cross beam above, A bird cage now holds captive my pretty dove, Which, pining away, makes no sound, high or low; Oh, who will take heed of the prisoner´s woe? Oh, star, glowing bright, may your light shine on high, O´er the northland´s remote wintry scene. And then, when your radiance fades in the sky, Your mem´ry will linger in dreams. So dear none can I ever anywhere find As may native country, the land of my kind! And thanks do I offer with Sylvia´s song, Resounding forever so splendid and strong.